Våran snygge katt Pettsson, stor, grå & stilig. Han är dryga 2 år gammal. Jag & barnen var & hämtade honom i en by utanför Boden då han var en liten kattunge. Han är en fin blandras med okänd härstammning. Enligt sin uppfödare var han rumsren men det kan jag lugnt säga att det var han definitivt inte. Han bajsade aldrig inne men pinkade desto mer på allt som låg på golvet. Det var nu slut på det slarviga livet med att slänga kläder på golvet i en hög brevid sängen då vi gick & la oss kan jag säga. Vi försökte med allt möjligt, ättika på golvet, sandlåda inomhus men ingenting hjälpte. Det var väldigt nära att han fick avsluta sina få levda dagar på denna jord, men djurvän som man är så sköt man detta beslut framför sig. Då det gått någon dag utan att han pinkat inne så trodde jag att nu, nu har han äntligen blivit rumsren.....men nä, då kom det, pink på något plagg som vi slarvigt nog lämnat liggandes på golvet. Tiden gick & tankarna på avlivning kom & gick det med, tills en morgon, jag skulle på jobbet, barnen var färdiga & vi skulle precis gå ut genom dörren när jag hörde hur det började spraka & fräsa bakom tv:n. Jag sprang dit men innan jag hann fram kom Pettsson flygande & jag menar bokstavligen flygande ut bakom tv:n......vad hade då hänt? Jo han hade pinkat i skarvdosan bakom tv:n, rätt i dosan så det blixtrade & sprakade. Jag drog snabbt ur kontakten. Jag hann bara lägga papper på pinket så det fick sugas upp & sen var jag tvungen att fara så jag skulle hinna i tid på jobbet. Men sen den dagen har våran Pettsson inte skvätt en droppe i vårt hus & han lever livets glada dagar som råttfångare på våra ängar. Jag tror nog att han fick sig en rejäl stöt mitt i prick om jag säger som så......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar