Att köpa en häst låg faktiskt inte nära i mina tankar pga att jag har ju 3 relativt små barn, lilleman blev 2 år i April.
Jag sålde min unghäst när äldsta tjejen var 3 månader, det är ju en stor omställning att få barn & tiden äger man definitivt inte längre. Eftersom jag har mitt stall på gården så var det ju bara jag som skulle sköta allt med hästarna förutom någon ledig helg då & då. Min käre make jobbar borta & jag kände att det skulle bli för mycket.
I detta läge var det faktiskt skönt att bli av med allt ansvar & jobb som det innebär då man har häst. Jag trodde faktiskt att nu var det färdigt & klart detta med hästar, den tiden i mitt liv var över.
Men tji fick jag......
Eftersom jag tyckte det var synd att stallet skulle stå tomt så hyrde vi ut hela stallet, så när min lilla första bebis blev lite äldre så var det precis i vårat stall hon spenderade tiden, när hästfolket var i stallet hängde hon i hasorna & skulle vara med på allt som försigick, när vi slutade hyra ut vårt stall så sprang hon till ridskolan här brevid & hängde med de större tjejerna.
Det var bara att inse att min tjej verkligen har ett genuint intresse för hästar.
Men jag hade ändå inte tänkt tanken på att köpa en häst, ända till stortjejen var hos en kompis som har flera hästar & jag följde med dit till stallet......jaha, det var kört, minnen & känslan över detta med hästar poppade upp, jag började känna ett starkt sug efter hästlivet igen.
Min käre make delar inte mitt intresse, han gillar bara sådana döda ting med motorer i, så det blev lite övertalning & lirk.
Men han hade förstått innerst inne att detta en dag skulle ske, eftersom äldsta tjejen är så hästintresserad. Fast han hade nog inte trott att det redan skulle bli, stor tjejen är ju faktiskt bara 7 år. En kort stund efter mina känslor om ett hästliv kom tillbaka så kom våran Lennart till oss. Det var bara veckor efter, han fanns nära, på ridskolan närmare bestämt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar